Yes officer!

I Venezuela ar det olagligt att vandra omkring utan id-kort, vilket jag ganska mycket struntat i sen jag kom hit. Ja, tills igar natt da nar jag o hemerson stod parkerade utanfor hostalet och diskuterade om vi skulle vaga smyga oss forbi hostaltanten eller inte. Da kom polisstyrkorna. Olala. Och det mest oflyt var att min kara van tio minuter tidigare kommit pa att han glomt sin planbok nanstans. Tva id-losa kids i en stillastaende bil mitt i natten. Inte direkt idealt. De genomsokte allt, skickade upp mig att hamta mitt pass, stallde en miljon fragor och sen kom tva motorcykelpoliser till forstarkning. Jag kunde som vanligt inte lata bli att fnittra at den bisarra situationen. Jag maste lara mig att skratta EFTERAT. Sarskilt runt poliser. De brukar vara lite extra kansliga. Sen fragade de vad hemerson jobbade med, och da kunde han inte lata bli att smaflina han med, eftersom han ar "inbetween jobs" vilket inte heller later helt idealt i polisoron.

Till slut blev jag slappt mot loftet att aldrig mer ga ut utan mitt pass. Hemerson var tvungen att folja med till stationen, men nagonstans pa vagen bestamde de sig for att vara schyssta o lat honom aka hem och slippa ett par tusenlappar i boter. Suerte. Det ar verkligen poliskontroller overallt har... och alla ar misstankta badboys. Bara natten dessforinnan nar hemerson skulle kora hem kom tva poliser pa motorcyklar och tryckte upp vapen i nyllet pa honom. Jag horde mullret pa gatan och kunde i rattan tid stalla mig och vinka lite kackt i fonstret och bidra med nodvandigt alibi. Jag tycker det ar storigt och lite laskigt med alla dessa misstanksamma uniformmanniskor med pistoler, och da ska anda Merida vara bra for att vara Venezuela. I Caracas maste man vifta med passet ett par ganger per dag, och ibland far man inte tillbaka det.

Pingat pa intressant.se
Läs även andra bloggares åsikter om Merida, Venezuela