My perfect life

Så heter reality serien om la sueca famosa victoria silverstedt, men det kunde lika gärna handla om mig. Med boobs, läppar och hårvolym i mindre skala, färre nakenbilder och ganska mycket färre slantar i börsen, men ändå, mitt liv mina vänner, mitt liv är perfektion och de puta madre.

Här gungar jag omkring i hängmattan, en decimeter från det öppna fönstret, med sagan om ringen-bergen i fjärran och liveband på parkeringen nedanför. För nån timme sen kom hemerson och josé förbi utanför hostalet och jag och elisa sjöng ledmotivet till en colombiansk telenovela: "Quien es este hombre??" (vem är denna man?) blandat med "Romeeoo romeeeeoo" genom fönstret. Det har blivit lite hemersons signum. Boysen strålade som solar där nere på gatan och kom upp till frukost och presenterade planer på bergsutflykter till vattenfall, floder och varma källor. Både Elisa och jag har fallit i total och ultimat kärlek med denna stad och dess människor. Nu är det semana santa och folk är lediga, vädret är perfekt och varje liten gatusten myllrar och kryper. Jag älskar att stå i fönstret o titta ner på allt som rör på sig där nere. Folk spelar musik, tvättar sina bilar, barnen leker och plazat är full av små tält och hånglande par slingrar sig samman i trädskuggorna. Här finns så mycket LIV och det gör mig så jäkla lycklig!

No te vayas, säger elisa, Åk inte, och det vill jag ju verkligen inte heller. Fem veckor kvar med adrenalinshottar och kärleksrus, och jag känner redan abstinensen. Men, som alltid.... livin the moment, mindfullness, DISFRUTA, sen tar det ju slut, precis som sist. Saker och ting måste rinna vidare och det enda jag kan göra är att ta vara på de här stunderna av fantastiskhet och se till att verkligen suga det söta ur dem. Aaaaaah och jag lyckas rätt bra med det om jag får säga det själv :)

Det sista Chilekapitlet är avslutat. Det handlar om gringos och kostymer. Ett mellankapitel blev färdigt denna eftermiddag och nu väntar Bolivia som jag både längtar efter och bävar inför att skriva. Det blir backpackingkultur, smutsig turism, politisk omdaning, men också den där kärleken som var så stark och som gick så åthelvete förlorad. Men, jag är här nu, i andra änden av kontinenten och amazonfloden spacklade verkligen slätt bland hjärtsprickorna. Nu är kärleken ny och förhoppningsvis har jag tillräckligt med distans till det förflutna för att skriva det med rättvisa. Ya veremos y esperemos.

Om jag försvinner från internet ett tag så har jag dragit till skogs, och vidare till en ravefest i en hippiby. Telefonen kanske funkar mamma, kanske inte. But don't worry, jag är i världen bästa och finaste händer ;) aahahaha jag var bara tvungen... =D

Pingat pa intressant.se
Läs även andra bloggares åsikter om Venezuela, Merida, sabbatslivet